Jag har aldrig haft något problem att säga hejdå till människor. När jag åkte hit till Usa så var det rätt så lätt egentligen att säga hejdå till alla där hemma, för jag vet att jag kommer att träffa alla er snart igen!

Att säga hejdå till amerikanare är en helt annan sak, speciellt dom som jag inte är så jättenära, men ändå kommer sakna jättemycket. Förra fredagen hade vi våran Cheerleading Banquet för OVA. Det var verkligen sorgligt och jag började gråta... Det känns bara så hemskt att lämna vissa kompisar som man inte vet om man någonsin kommer att få se igen. När människor kramar om en och säger att dom kommer att sakna en när man åker iväg så är det rätt svårt att hålla tillbaka tårarna. Jag fick en filt av en supergullig tjej i mitt lag och det fick mig att bli ännu mera känslosam. Jag kommer sakna varenda en här borta i USA. Jag har fortfarande skola kvar till den 4 juni, men jag vet inte hur rolig sista dagen kommer bli liksom, jag kommer säkert storgråta på alla lektioner... Jag längtar efter att komma hem men jag vill samtidigt inte lämna allt!